Jag minns att jag först gick till skolan som vilken dag som helst. Vid lunchtid gick jag från skolan ner till Smedjans tobak där jag brukade jobba extra. Min granne Åsa ägde tobaken vid tillfället. Jag kom ner strax innan kl 13. I tobaken rullade texttv med spelresultat på tv apparaterna förutom på en tv. Där hade vi nyheterna på.
Jag minns inte exakt vad klockan var på eftermiddagen, men där kom första nyheten om att ett plan flugit in i ett av World Trade Center tornen och början av något overkligt var ett faktum.

Jag minns att jag och Åsa stod mitt i tobaken och tittade förstummade upp på tvn som visade bilderna på ett flygplan som flög rakt in i första tornet, gång på gång. Vi kunde inte tro på det vi såg.
Ett par minuter senare under direktsändning får vi se yttligare ett flygplan flyga rakt mot det andra tornet. Jag kommer ihåg att jag fick en stor klump av obehag i magen och hjärtat pumpade väldigt hårt. Jag ville börja gråta fast jag inte var direkt berörd utan befann mig flera hundra mil bort i en liten tobak. Åsa och jag stod och försökte förstå vad som hänt. Jag kunde inte slita blicken från tvskärmen.
Det man inte förstod då var hur detta skulle påverka hela världen.

Jag minns detta som om det var igår. När man ser på tv hur de två tornen plötsligt faller till marken.
Detta är som sagt det första jag minns av den dagen och kommer antagligen alltid att minnas.