Det är Tisdag och vad har hittils åstadkommit? Inte ett drit!
Jag och Indra har varit ute och gått i det tråkiga vädret, jag har ätit frukost och bytt två glödlampor. Jag har varken ork, vilja eller motivation till att göra något. Hade en tanke på att träna nu på dagen medans Putte jobbar, men jag orkar verkligen inte. Sen har jag fortfarande en jäkla träningsvärk i armarna sen i lördags :) Men jag tänkte nog gå på Afron ikväll istället. Det var länge sen och jag vill se hur min rygg fungerar denna gång.

Nu när man varit hemma mer än vanligt då man endast jobbar timmar på banken numer, vilket sucks big time, men man har så himla mycket mer utrymme för tankar och funderingar.
Jag har alltid varit bestämd med vad jag vill och hur mitt liv ska se ut i framtiden. Jag är lite av den traditionella typen och vill ha lite av ett Svensson liv. Vilket kan låta otroligt tråkigt, men må vara så. Jag har alltid varit fast bestämd att innan vi skaffar barn ska jag vara runt 28år, rest mycket, vi båda ska ha fasta jobb, bo i hus och ha en ordnad ekonomi. Man vill ju som sagt kunna unna sig själv och ge sitt barn allt den behöver.
Men ju mer tiden går känner jag bara att den drömmen glider ifrån mig mer och mer. Inte att jag börjar känna min biologiska klocka ticka, känna mig gammal eller så, men den ekonomiska biten kan man inte bara fixa på ett par timmar. Det tar tid och man ska först och främst ha en heltids tjänst. Jag har kämpat i 2år och inget har hänt med min dröm om en fast tjänst på bank. Jag vill bara att saker och ting ska börja ordna upp sig. Att jag ska få lite tur med mig. För min mardröm är att vi skaffar barn och sen inte har råd med något annat än räkningar och mat på bordet, knappt det. Min största rädsla är att inte klara sig ekonomiskt. Helt sjukt, jag vet, men så är det.

Inte de att vi planerar att skaffa barn, men suget efter bebis blir bara starkare, vilket jag aldrig trodde.
Har så många vänner som nu fått barn och man ser hur lyckliga dom är på något sätt. Allt är inte en dans på guld och gröna skogar, men allt verkar ordna sig och man verkar ha ett mer lugn över sig. Jag är så imponerad och inspererad av några av dom nyblivna mammorna.

Jag vet att min tid kommer på ett eller annat sätt och jag ska fortsätta kämpa för de jag vill. Jag verkligen längtar tills man får ett fast jobb, man kan planera att köpa hus och skaffa bebis. Börjar känna lite tidspress med allt man vill hinna göra innan 30, kommer man att lyckas? Man kan alltid försöka.

Over and out for now!