Jag måste bara ta upp olyckan som hände igår som ej går att undgå, då vi miste en av Sveriges bästa hockeyspelare - Stefan Liv. Det är så fruktansvärt tragiskt och återigen får man en bekräftelse på att man inte kan ta saker och ting för givet.  Helt plötsligt händer en oförutsägbar händelse eller olycka som förändrar ens liv, någon annans eller avslutar ett.

Fast jag varit med om en del overkliga hemskheter, som gjort att man ser på livet med andra ögon, så finns det ändå stunder då man ändå tar livet för givet. Fast man varit med om dessa saker så verkar man ändå glömma bort detta och livet rullar på, tills en dag då något händer. Känslan av att komma på sig själv glömma en sån viktig sak som att inte ta saker och ting för givet, livet är otroligt skört och man ska försöka förvalta det på bästa sätt.

Igår när jag såg på nyheterna om flygolyckan, så kände jag inom mig att jag har tagit saker och ting för givet några fåtal ggr under den senaste tiden. Varför vet jag inte och vad jag tagit för givet vet jag inte heller, men som sagt känslan är obehaglig och jag blir arg på mig själv.

Som sagt efter rånet är jag mycket mer medveten om att man inte kan tänka - att det händer inte mig. Allt kan hända, hur overkligt man än kan tänka sig, så kan det ändå vara min tur i morgon eller en nära.
Nu vill jag inte att folk ska gå runt och vara rädda för att nått ska hända, mer att man ska försöka ta vara på tiden, ta vara på livet, ta vara på nära och kära. Även alla små stunder i livet är värda att ta vara på.

Usch va seriöst detta blev, men jag vill att alla ska försöka tänka till lite och ta han som livets både goda och onda ting. Allt ont har något gott med sig!

Det är otroligt tragiskt att Stefan Liv var med på planet och miste sitt liv. R.I.P