Igår tog jag mamma under armen för att shoppa lite på TP. Då jag sliter nå otroligt på mina skor, så var jag tvungen att köpa nya ballerina och nya sandaler. Men ville även hitta ett par vanliga alldagliga sköna skor med lite klack och som jag kan ha på jobbet utan att bli trött i fötterna. Så jag testade dessa två nedan med kilklack.

De marinfärgade var inte så höga, bekväma och väldigt söta på. De svarta var också bekväma och går lika bra att ha till vardags som fest. Kunde dock inte bestämma mellan dessa två, så båda fick följa med mig hem.

 

 

Så nu bör jag klara mig på skofronten i sommar, vilket känns skönt :)

blev vi utsatta för ett grovt bankrån. Detta har självklart satt sina spår i mig och mina kollegor. Men just idag är jag väldigt nervös. Just för att tiden 09.38 kommer alltid att finnas kvar i minnet lika väl som 18/5-2011.
Det är helt klart den värsta dagen i mitt liv och jag hoppas att jag aldrig mer får uppleva känslan att vara rädd för sitt liv.


Klicka på bilden nedan för att komma till alla artiklar hos ekuriren.se

 

 

Många av er vet redan vad som hände förra veckan. Kommer att återkomma angående detta när jag känner att orken finns. Men jag tänkte passa på att bjuda på det dummaste jag hört någonsin.

Vi fick nämligen en samtal idag där personen i fråga hade fått en kula i sin bil under rånet. Antingen har polis eller rånare råkat skjuta rakt in i bilen, som stod parkerad på ICAs stora parkering bakom banken.
Just vem det var som sköt är oklart, men enligt dom är det bankens fel. Det var uppenbarligen vi som lockat till oss dessa rånare och utsatt andra för skada. Dom menar alltså att vi är ersättningsskyldiga då det var vårt fel!

Vi fullkommligt tappade haken när vi fick höra detta. Kan inte beskriva med ord vad man just nu känner. Men - hur jäkla dum får man vara?! Hur kan man ta kontakt med banken och säga en sak efter vad vi fått gå igenom, och som vi fortfarande kämpar med?

Detta är helt sjukt och jag behövde bara skriva av mig.

Finner helt enkelt inga ord för hur kalla människor kan vara. Men jag hoppas att dom inser att vi också faktiskt är människor och har känslor.

Jag har sen barnsben varit tok förälskad i djur. Största kärleken har jag så klart till hundar, men var även helt galen i bl.a delfiner. Så fort man skulle rita något i skolan eller hemma så pryddes mina papper endast av hundar och delfiner.  
När man var liten var det även populärt och är fortfarande att sälja jultidningar. Hade massor av vänner som sålde dessa men inte jag. Jag sålde jultidningar för WWF istället, då intäkterna gick till djuren. Vilket jag tyckte var super viktigt. Kommer ihåg att de hade jätte fina saker i deras tidningar dock lite dyrare än vanliga jultidingar. Men man gjorde en god gärning när man handlade.

Det jag vill komma fram till är att vi måste lära oss att ta hand om våra djur och inte minst sluta döda och förstöra deras natur. Utan dessa djur kommer inte heller vårt liv att finnas, så vill vi leva måste vi alla hjälpa till.
Nu låter jag som en djuraktivist, men vi lägger så mycket fokus och engagemang på att rädda oss människor från allt som hotar oss, men vem tar hand om djuren?

Jag har varit Gorilla fadder i snart 10 år, där jag skänkt 50 kr i månaden, vilket inte är så mycket men det är alltid någe. Jag skänker i mellan åt pengar till barncancerfonden, behövande barn, människor i katastrof drabbade länder osv. Men jag känner att många glömmer djuren, eller helt enkelt skiter i dom.

Jag menar inte nu att ni ska skänka en massa pengar, men jag vill öppna era ögon för WWF och allt arbete de gör för vår natur och framför allt våra djur.

Klicka här för att läsa mer utrotningshotade pandan


Kilcka här och läs mer om tigrarna som bara blir färre.


Så här kommer det att se ut på många platser om några år. Det är skrämmande!

Klicka här för att komma till WWFs hemsida för att se vilka djur som behöver akut hjälp.


Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Nu när sommarn närmar sig med stormsteg är det dax att komma igång med hullet.
Efter att haft så otroligt mycket att göra den senaste tiden, vilket inneburit stress som behållt de hull som jag vill bli av med. Kan tänka mig att skänka det till en vänlig själ som behöver lite att ta i :)

Tyvärr har jag legat på latsidan när det har kommit till träning sen 1 v tillbaka, detta beror på födelsedagar, veterinären, paintball, vänner-tid och har även passat på att ta lite egen-tid. Ska försöka beskriva känslan av att man inte har något hängande över sig som är super viktigt - den är obeskrivlig.
När jag klarade placeringsprovet kände jag sån lycka och sån lättnad. I och med detta så har jag endast fokuserat den här veckan för att försöka minska min stress, vilket inneburit att träningen den här veckan har kommit i andra hand tyvärr.

Från och med måndag är det jag och min vapendragare Elena som ska sätta fart på förbränningen, så vi är slimmade och slanka till beachen. Vi har satt våra födelsedagar som måldag, vilket känns både relevant och bra. Kroppen förändras inte över en natt, kan dock hända en del på en månad, men med tanke på hur våra mål med kroppen ser ut så passar det bra med att vara klara i mitten respektive slutet av juli. Men jag ska kämpa för att bli klar lagom tills jag går på semester den 8 juli.

Än är det inte försent för beach 2011

En fantastisk sådan! Lördagen gick i krigets tecken likaså firandets.
Nisse den gamle mannen fyllde hela 25 pannor och det firades med paintball en tidig lördags morgon.
Redan 8.30 stod vi givakt ute i Hällby för att skjuta ner varann med färg. Vi var närmare 15 pers av blandat slag.
Vi blev uppdelade i två lag varpå jag och min käre sambo hamnade i samma. Han ville gärna skjuta lite på mig, men som tur är blev jag skonad av Nisses uppdelning. Men jag och Tida därimot hamnade i varsitt lag vilket innebar krig mellan oss *horn i pannan*

Då jag förlorande min paintball oskuld denna lördag och var smått nervös för smärtan, så var jag lite seg i första omgången. Då dom inte fick in ett ordentligt skott på mig blev jag smått besviken, då jag gärna vill känna lite smärta - helt sjukt jag vet. Men jag hade ju laddat upp för enorm smärta och en jäkla massa blåmärken, men till min förvåning klarade jag mig väldigt bra. Det kan bero på att vårt lag för så enormt fantastiskt att efter 3h krig var ställningen 6-2 till oss (eller 7-2), kommer inte ihåg exakt vad slutresultatet blev, men vi vann överlägset iaf!

Fick dock en skada som fortfarande känns - ett stukat lillfinger. Jag mitt klantars*e snubblade över en stubbe när jag skulle springa och skydda mig, precis i en omgångs början. Där låg jag med ansiktet ner tryckt i den mjuka mossan och trodde att jag skulle bli sönder skjuten, men icke! Jag reste mig och tog skydd med ett stukat lillfinger. Det är hardcore! ;-)

I varje fall så vill jag avsluta med att säga att det var en grym lördag på alla sätt och vis. Å paintball är något jag ska köra igen. Tack Nisse för att du fyllde år och drog igång det hela, och tack till alla som förgyllde min dag.

Jag är så fruktansvärt trött idag. Vet inte vart jag ska ta vägen. Skulle vara så skönt och sjunka ihop över skrivbordet och power napa i 15 min. Just nu gör jag vad som helst för lite sömn.
Tyvärr är verkligheten så att det är ca 1h kvar på arbetsdagen, sen är det tåget hem. Vet ni vad jag ska göra då?
Hör och häpna - Då tänkter jag ta mig en tupplur. Busigt va? :-)

När jag väl är hemma är det bara att svira om till träningskläder, springa ut med tösen på en lite promenix och sen är det dax för Lollos dans - finally! Missade att Lollo var ledig onsdagen för två veckor sen och fick istället uppleva en otroligt seg aerobic. Man blir bortskämd med Lollos pass just eftersom dom är så energifulla. Men denna gång var det en annan som hoppade in och jag höll på att dö av tristess.
Sen var Lollo tillbaka förra onsdagen, men då krockade det med handboll. Så nu äntligen ska jag få dansa av mig lite *med ironisk betoning på lite*.

Det var otroligt deprimerande att vakna upp till ett kallt och snöig tisdag. Jag ville dra täcket över huvudet och somna om. Istället var det bara att studsa upp i kylan och fixa sig för en ny arbetsdag. Skulle verkligen behöva tändstickor till ögonlocken idag då det känns som att tygndlagen drar ner dom. 

'

Tanken på att arbetsdagen knappt hunnit börja och man tok längtar hem till sängen känns lite tungt. Det är många timmars arbete som man skall hinna avverka innan. Men tänk att få åka hem till den här underbara lilla coolingen och bara kramas. 

Hoppas ni får en bra dag!